Tillbaka så smått igen

Nu är jag tillbaka så smått igen!

Jag har börjat skriva på svenska i Folk/country genren, och tänkte varva med att spela både på svenska och engelska.

Jag har även satt ihop ett program på svenska med låtar som är förknippade med svenska sångerskor, och har hittills bokat in mig på 3 spelningar nu i höst. Det blir spännande!

Det har varit ett litet pyssel med att hitta låtar som jag gillar och som jag kan plocka ner på gitarr. Och jag måste säga att jag tillslut lyckades, det blir mina egna tolkningar och jag är supernöjd.

Det här är sångerskor jag inte i vanliga fall lyssnar på, så det blev en utmaning att hitta rätt låtar. Men det som slog mig när jag gick igenom flera svenska sångerskor på spotify, är hur fantastiska de var på att sjunga! De menade verkligen vartenda ord de sjöng. De hade alla sitt eget “sound” och de sjöng väldigt tydligt också, så det är något jag har fått lära mig, hur viktigt det är att sjunga tydlig. Pga osäkerhet så har jag “mumlat” väldigt mycket när jag sjungit förut. NU BLIR DET MER TYDLIGT SÅ ALLA KAN HÖRA VAD JAG SJUNGER, haha =D

Jag kommer att sjunga låtar av:

*Monica Zetterlund * Ulla Billqvist * Alice Babs * Lill Lindfors * Lillbabs * Anna-Lena Löfgren

När drivet och självförtroendet inte finns där

Det har inte hänt så jättemycket i mitt musikskapande senaste tiden.
Brist på inspirationen och lusten för att skriva/spela har bidragit till det.
Nu har vi skaffat oss en hemstudio, och förhoppningen är att jag ska spela
in en Ep. Men jag är i perioder dålig på att få saker och ting gjorda, så
det drar ut på tiden. Jag har testat att spela in, och det låter bra, men drivet
är väl inte alltid där. Jag antar att jag ledsnar väldigt fort, och då är
det svårt att få saker och ting gjorda. Jag bär ofta på det som så många andra
har nämligen “dåligt självförtroende” och att “aldrig bli nöjd”. Och då ger jag
liksom upp istället för att försöka fortsätta med en gång.

Jag hatar egentligen Jantelagen, och jag hatar att se folk som är så begåvade säga att
de “inte duger”, har dåligt självförtroende och att de lika gärna kan ge upp sin dröm.
Kanske det beror på att det är så många omkring oss som är så fruktansvärt dåliga på
att ge beröm och intressera sig för någon annan än sig själva?
Eller är det helt enkelt avundsjuka? Vad vet jag?

Hur som helst så kommer jag aldrig att ge upp, det är det här jag vill göra.
Jag har ingen önskan att bli känd.
Det klart jag skulle vilja kunna leva på det,
men det är egentligen inte nödvändigt. Att kunna ha de som extrajobb större delen
av året och spela större delen av sommaren, då skulle jag vara mer än nöjd.
Det viktigaste är inte pengar och berömmelse, det är att få ha kul och
beröra andra med sin musik.

Ett råare sound, ett råare jag

Jag har har kommit fram till något. Jag vill bli råare i min musik.
Råare i både text och musik. Det känns mer som jag helt enkelt.
Har börjat klippa och klistra i en del gamla låtar. Förr var de lite
mesiga, men nu ska de få en vassare touch, bli mera jag.

Måste ju berätta om ett projekt som jag var delaktig i på tok för kort
tid:”Femalesingersongwriters”.
Ett projekt som startades upp i våras av en driven kvinna (Susanne Fellbrink.)
Projektet gick ut på att ordna workshops och
speltillfällen för att synliggöra fler kvinnor i musikbranschen.
Helt fantastiskt projekt som avslutas nu i november(tråkigt nog).

Hoppas på fler sådana här projekt i framtiden. Finns mycket
duktigt folk därute som borde få chansen att visa upp vad de kan.

Här är hemsidan, om ni är intresserade:
http://www.femalesingersongwriters.se/

Nya tag

Min Amerikaresa var helt helt underbar. Jag kom hem med en del inspiration,
så jag ska försöka skriva mer nu i höst.
Annars så drömmer jag om att få spela in låtarna som är klara! Hoppas det sker snart!

Nya äventyr, ny inspiration och ett sommargig

Mitt musicerande har legat på is ett bra tag nu. Anledningen?
Ja, jag behövde en paus helt enkelt, som de flesta musiker/låtskrivare känner ibland.
Idétorkan har pågått länge, men dock så har den sakta men
säkert börjat komma tillbaka.

Jag kommer inom snar framtid att göra mitt livs resa,
något som kommer att förändra mitt liv,och ge mig ny inspiration
och ny energi för min musik.
Jag har egentligen så fruktansvärt mycket inom mig
som måste ner på papper, men det är som om
det ibland är svårt att släppa ut allt och bara skriva.
Jag hoppas och tror att denna resa ska förverkliga detta.

För er som inte vet så ska jag åka till USA i en månad och
bila den berömda “Route 66”, från Chicago till Los Angeles.
Jag kommer att åka tillsammans med den person som betyder
allra mest för mig, så fantastiskt spännande!

Vi kommer även tillsammans att spela i gamla kyrkan i Jokkmokk den 19:e juli, väldigt kul!

Min inspiration

Min inspiration är just nu lite “knackig”. Den kommer och går lite som den vill. Oftast brukar jag börja med musiken när jag börjar med en låt. Plötsligt en dag kan den bara dyka upp från tomma intet, och vips har jag en melodi som senare byggs på med text. Jag har tusen idéer, men det är svårt att få ner dem till låtar.

Vid sidan av mitt musikskapande så håller jag på och skriva på en novellbok. Boken kommer innehålla 7-8 noveller som är baserade på några av mina låtar. Jag är klar med 3 och håller på med 2 nya för tillfället. Jag är klar med vad den ska heta och jag kommer även att måla min egen framsida till boken. Jag började med den för ca ett år sedan, men saker tar tid just pga av inspirationsbrist.

Nja, jag borde nog bli bättre på att kanske inte ge upp så lätt, utan verkligen försöka sitta ner och verkligen få till det som är kvar av låten/novellen.

Men att skapa är så förbaskat kul, och det var ju längesedan jag målade, något som jag gjorde väldigt mycket förut.
Saknar det ibland faktiskt. Precis som jag saknar min inspiration ibland. Men så en dag så kommer den som ett brev på posten och den är alltid väldigt välkommen!cropped-banner7.jpg